Dystert.




Helt tom, helt depp. Jag förstår ingenting längre, jag vet inte ens ut eller in. Allt är bara så.. jag finner inte ens ord för något. Så tom är jag. Ingenting spelar längre någon roll, utan allt ska bara vara. Och där står jag, och nu känner jag samma panik som för 4-5 år sedan, den riktigt kväver mig. Och jag vet helt ärligt inte vart jag ska ta vägen. Jag ser ingen utväg, fast att jag har hur många vägar som helst att välja mellan. Jag står bara här i mörkret och stampar, och vet inte hur jag ska kunna ta mig upp igen.

Men en sak är säker, jag ska upp på topp igen. Oavsett vad, så ska jag klara av detta också. För jag vet att jag är såpass stark i mig själv. Jag ska bara komma på ett sätt att lyckas peppa mig själv uppåt igen, för att kunna se ljuset i allt igen, och för att kunna bli mitt vanliga jag. Och inte detta monster som jag är nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0